Grattis Torsten Flinck

Härligt att du gick vidare i M-festivalen. När jag röstade röstade jag på dig och er R-orkester. Egentligen passar du inte in i sammanhanget. Både du och låten sticker ut. Men som du själv sa. Din låt var sanning. Skulle jag placera dig någonstans på artistens karta skulle jag placera dig bredvid Bellman, hans människogalleri och tid eller med Nils Ferlin i Klara-kvarteren.

Än en gång: Grattis Torsten Flinck från Regentag.

Du Torsten, är vår tids själskonstnär

Ingen återpublicering av material från denna blogg i någon form är tillåtet utan uttryckligt tillstånd av författaren

The Tale

The Tale

I call him midwinter and decembernight, but also secret names i can not mention. This man who arouses all my senses will surely get many names in times to came. Some i can tell, others i have to keep in a holy grail in secret. They live in me every one, hidden, of many reasons.
Yes, the old tale was true. I did not think it was. Now i know. Such a beauty, such a pain, a pain i gladly carry. This is my treasure, even if he will stay in silence forever.

The dark nights sadly ringing
when golden dawn arrives
When the dew falls faithfully
and strong every new morning
And pain and hurt feelings flee
when red light of dawn
is shining through every sigh

I saw you in my dream
I saw you on the meadow
I heard you, you sang
So it is true, the old tale
Only a heart who loves
can hear the singing on the meadow
And only a man with a
heart of a knight can sing it.
You where the one who sang
and got everything to glow and sparkle
and wrapped my heart in
a purple light of hurt and love

No republication of this material in any form or medium is permitted without express permission of the author

Hands – Händer

 

 

 
I’ve thwart looked at my hand as I’m sure Many of us have. I’ve looked at Them in Those moments of deep thought and reflection, thinking back to the bonusamount of Time That These Hands Have seen And The bonusamount of Things That These very handy Have done. For some reason today feels different. I’ve Become so Immersed in the formation of Them That it speed Become almost a form of meditation and there is a sense of intimacy Within EACH AND EVERY line etched Into Them.
 
These are a working man’s hand. Rough and dry, blistered in places and small scars notice variable in Other Areas. The depth of Each wrinkle only enhances the story of These handy. These Hands Have solid newborn babes and aging parents. They have Experienced gentleness and at times caused Other pain. They’ve created great things and Have Destroyed Them as well. They have loved a woman’s body, solid, her close in times of joy and grief. They have touched a child tears as They Cried from a broken heart or a scrape on a knee. They have hugged and patted the backs of loved ones in times of accomplishment.
 
The memories That are embedded into the Depths of my soul are Directly linked to actions That These Hands Have ceilings in every moment of my life. Today, as I sit on one of the Many benches That line the boardwalk along the river, it is with a sense of gratitude that i look at my hand. They have underplayed Such a large part in my life and I’ve thwart ceilings Them for Granted. I’ve come to realize That They have been kinder in recent years and That I would never wish to be parted from Them.
 
In the years to come They Goodwill experience even more Than I can ever imagine. I will always be aware of what These hands are CapAble of. These hands are mine to do with as I wish. The choice speed always been mine.
 
Written by my friend Mike

 

Reg:
No republication of this material in any form or medium is permitted without express permission of the author (Mike)

Så öde

 

Åh! Hur öde ligger inte sjöar och stränder stjärnor förutan.

Det verkar som om hösten har kommit tillbaka igen. Som om årstiderna har backat ett stycke och gått vilse. All snö är borta sedan flera dagar. Allt ser svart och trött ut. Småfåglarna som äter av taljbollarna om dagarna har dämpat sitt kvitter. Det har jag lagt märke till. Det är som om dom är förundrade över att vintern försvann. Förstår dom att det är något som hänt med livets rund. Hänt något som inte bådar gott, vare sig för djur eller människor.
Ja kanske! Djuren verkar på ett hemlighetsfullt sätt ha andra sinnen än vi människor. Eller är det allt det mörka som dämpat deras kvittrande sånger vid soluppgång och dess nedgång.

Det finns inga stjärnor synliga på himmelen denna sena timme. En dyster hinna i grått har stängt oss ute från universum och dess strålande stjärna. Är det likadant i öster Gud?
Så liten och så ynklig vår jord verkar vara utan ljus. Så evigt och så stort allt känns långt utanför oss själva. Så obegripligt. Så djupt, bortom allt förnuft och visdoms tanke.
Åh! Hur öde ligger inte sjöar och stränder stjärnor förutan. Hur sörjande ligger inte insjöar och hav när himmelens stjärnor inte speglar sig och glänser däri. Ja, jag kan se det inom mig, hur svartnande av sorg vattnen ligger stilla. Nästan som i hopplöshet. Har Orion slocknat här hos oss i väst nu Gud? Är det därför som mörkret känns så mörkt?

Natten har sin egen tid och sin egen moral. Natten är sin egen värld, och var stad sin egen stad. Är det likadant i himmelen Gud?  Det är så ensamt. Det är så ensamt utan stjärnors ljus. Jag vet det så väl. Jag har vandrat i tusende år. Förr visste jag hur många. Men inte längre. Nu vandrar jag bara. Inte framåt, inte heller bakåt. Ändå vandrar jag genom alla tider utan hinder. Försjunken i tankar går jag i en framtid. Och lika tankafull vandrar jag genom sekler som gått. Som om jag letar efter något. Gud! Vad söker jag efter? Är jag som barnen utan herde? Ja utan herdar famlar människor. Det vet alla som levt. Som haft liv i sin själ, om än på ett fattigt sätt.

Ja, vattnen ligger mörka denna natt. Inget ljus glittrar i dess krusning. Ingen sömn för den trötte som går till fots utan vandringsstav. Hur djupt Gud? Hur djupt måste jag vandra, innan jag får vila från min möda?
Hur många är dina vandrare? Jo jag har sett att dom är många. Jag har sett dom ibland på avstånd, när dom vandrar över himmelen. Sett att också dom är ålagda att vandra mellan stjärnorna i ensamhet.
Nu i natt, är himmelen stängd av mörker och tunga moln. Inget ljus finns som lyktor på våra stigar. Stilla får vi vänta och vaka. Tysta får vi lyssna efter sång, efter korus av röster. Gud, hur tyst är inte en tyst himmel? Hur outgrundligt mörk är inte en himmel utan tända stjärnor? Du som tronar på sången; tänd himmelens stjärnor igen. Inte bara i öster, utan över hela vår jord. Herre, tänd stjärnan som så gåtfullt tändes i fjärran land en gång.

 
Ingen återpublicering av material från denna blogg i någon form är tillåtet utan uttryckligt tillstånd av författaren

Alone – Ensam

Alone From childhood’s hour I have not been
As others were; I have not seen
As others saw; I could not bring
My passions from a common spring.
From the same source I have not taken
My sorrow; I could not awaken
My heart to joy at the same tone;
And all I loved, I loved alone.
Then- in my childhood, in the dawn
Of a most stormy life- was drawn
From every depth of good and ill
The mystery which binds me still:
From the torrent, or the fountain,
From the red cliff of the mountain,
From the sun that round me rolled
In its autumn tint of gold,
From the lightning in the sky
As it passed me flying by,
From the thunder and the storm,
And the cloud that took the form
Of a demon in my view.

Poe

Reg:
No republication of this art (bild) in any form or medium is permitted without express permission of the author

Ros och fågel

Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark
som sol över mörka gärden.

Lånat 4 strofer ur ”I folkviseton” av Nils Ferlin

Reg:
No republication of this art (bild) in any form or medium is permitted without express permission of the author

Just a ridiculously small shadow

Just a ridiculously small shadow

Even the slightest grief requires a place to shine and sparkle. The sadness silently creeps into our minds and hearts. As the afterglow before night. Have you felt it?

Through the dark forest, in thirst
walks a woman in deep thought
Fearless, confident and strong she is
But weakened and sad, by an unexpected
touch from a ridiculously small, but painful shadow

As a barefoot child in a primeval forest
The leaves gently whispered her name
She took the shadow in her hands and left it there
She saw every leaf fell down
And behind all naked emotions she saw
the shadow of a man

Ingen återpublicering av material från denna blogg i någon form är tillåtet utan uttryckligt tillstånd av författaren

The lady is a tramp

The morning kept my feelings close to this Lady who never sleeps or slumbers. She shows her face day and night, in all kinds of weather. A magnificent Lady who holds both life and death in her hands.
Her eyes constantly watch and guard the villages down below her; her knights. And her voice always whispers or howls. Keeping mild love or fierce cruelty in her breath. But she is never evil.

Many are they, who have climbed her breast to reach her heart, her depth and height. Obsessed with her beauty and strength. Some have returned as enlightened heroes. While others have found their graves in her cliffs, encompassed by her arms. Forever surrounded by her majestic mystery and mist. Hidden in her secrets where the time stays forever still.
She is a wonder and an enigma. The love for her has no limits.

Yes, she embraces both life and death with the same passion. This famous Lady, the most beautiful of them all; Mount Blance

No republication of this material in any form or medium is permitted without express permission of the author

 

När jag ser ut över din skapelse så tänker jag: ”Oj, vilken konstnär du är”

                                

Skapelsen! Nog är det vackert så man blir som bedövad ibland. Och nog kan jag se att en enastående hand lagt sin hand över skapelsen och allt vad den rymmer.

Du Gud som är upphovet till att vi kan se och uppleva allt som är till i det osynliga och i det synliga måste känna dig stolt . Jo jag vet! Jag använder mänskilga termer för att försöka beskriva vad jag ser både för dig och mig. Men du måste komma ihåg att jag bara är en enkel människa. Hyfsat skolad. Men vad hjälper det när man tittar ut över allt du skapat. Det är så märkvärdigt så att det är omöjligt att begripa. Speciellt universum har fångat mitt intresse. Herre, hur stort är det egentligen? Vad är ditt syfte? Nej, jag vet! Inte ett dugg är du intresserad av att svara på sådana mänskliga funderingar. Men jag kan inte låta bli att fundera över det ändå.
Som du vet är jag en stor beundrare av dina verk. Och inte sällan tänker jag när jag ser allt storslaget du skapat; oj, vilken konstnär du är. Vilken makalös känsla du har för färg, form, tid och rum, allt. Ja jag kan med lätthet säga att du har en enastående förmåga som ingen annan att skapa och ge liv till allt du önskar. Inte för att jag begriper hur du gjort eller gör men det betyder inte så mycket för mig. Jag bara ser och beundrar.

Jag som är så förtjust i färger, trots att jag mestadels själv bär svart eller andra mörkare färger, kan inte låta bli att uppslukas av din regnbåge av färger. Jo det är klart, jag har min vita vinterjacka. Den är varm och bekväm och gör mig lite osynlig i dina vackra vinterlandskap, då när jag vandrar, då när jag behöver lite inspiration från dig.
Nej, inte är jag en stor konstnär! Även om jag kladdar lite med färger. Inte heller skriver jag så värst bra. Men jag gör det ändå. Det här är en lust jag har som jag aldrig kommit ifrån. Att som du skapa. Men nog begriper jag att jag aldrig någonsin kan nå dina höjder. Även om det funnts dagar som jag ansträngt mig lite extra för att nå upp till dina dimensioner. Oh ja, nog vet jag att du är suverän och att du ensam är skaparen till allt vi känner. Jag försöker bara kopiera vad du redan gjort. Men nej, det går inte! Skapelsen är perfekt redan som den är. Ändå kan jag inte låta bli att kopiera dina verk Gud. Jag försöker beskriva känslan i ord och bild. Försöker beskriva vad jag ser och känner.

Ingen återpublicering av material från denna blogg i någon form är tillåtet utan uttryckligt tillstånd av författaren

 

There is a forest

                                      

There is a forest. A forest filled with the deepest darkness and mistrust. A place who border on to each soul of man. So heartfelt close. So dangerously close to ones soul. No birds are singing there. No flowers grows and nod indolently on its ground when man passing by. No! This forest has no life. No one who walk it through laugh or smile. Dashed to the ground is every hope and longing. Every step grows tired of abandonment. A clerc of fear sign you in. A clerc of hope sign you out. There is a master of this darkened forest. A shadow. Forgetfulness is not his name. ”Memory” is he called by many. He offer you a table drink to drink from the grunting witch cauldron. You can not refuse. You have to drink it to its bottom. So sad it is. So dark and lonely. No hope is to find in those wanderers heart.
But life itself is hopeful and it whisper silent in your ear:  Like a dream now is, who soon will disapear. Walk, walk, walk until you reach the light  on the other side of this hurtful place.. Hope is there, waiting. Every moment it listen to hear your step and to dry your tears. Do not stop, just walk

So dark it is, so misty and painfull
I see the sun in the daytime, but i can not smile
I see stars on the vault of heaven each night
but still, the world is so filled with shadows
who treacherously bind me to the forest this hours of distress

This walk is a long long walk
At times I have screamed out my simple desires
Lift of this burden of loneliness on my shoulders, I humbly ask
But there is no one who listen to them who suffer from grief
everything have to come up to the surface of each one who have tasted this drink

The master of this place is so cruel
But we need him, his sensitivity to the grief is great
He do not cry with you when he put you to the test
That hardest one any man can imagine, loss
He is not responsible for your pain. Death is, his brother

Days goes by and come back again
until the wanderer’s sorrow once again fall asleep
But deep in the heart of they who has walked in this forest
a memory always will stay, but it will change
from the darkest night of sadness to a light memory of love

Death has no conscience. Sometimes a deliverer, sometimes a thief
But no one of us can ever accuse him for what he is doing
We have to accept his presence when he comes, and when he leave
whoever he is taking with him

 
No republication of this written material in any form or medium is permitted without express permission of the author

Help me

                     .

Oh, lord, help me walk another mile, just one more mile; I’m tired of walkin” all alone. And lord, help me to smile another smile, just one more smile. Don’t think I can do things on my own.
I never thought I needed help before. Thought that I could get by – by myself. But now I know I just can’t take it any more. And with a humble heart, on bended knee, I’m beggin” You please for help

Oh come down from Your golden throne to me, to lowly me: I need to feel the touch of Your tender hand.
Release the chains of darkness, let me see, Lord let me see; just where I fit into your master plan.

I never thought I needed help before. Thought that I could get by – by myself. Now I know I just can’t take it any more. And with a humble heart, on bended knee, I’m beggin” You please, for help. With a humble heart, on bended knee,
I’m beggin” You please, for help

Cash

Musiken i commentaren

Det är något speciellt med bibliotek. Och det luktar så gott

Bibliotek betyder i dagligt tal boksamling

Det är något speciellt med bibliotek. Och det luktar så märkligt gott av gammalt bokdamm och klokskap tycker jag. Jag kan ibland vandra i gångarna och dra ena handen försiktigt över bokryggar i papper och halv och helfranska band och undra vilka alla dessa människor var eller är som skrev alla dessa böcker. Vad fick just dom att vilja uttrycka sig i skrift?
 
Det finns milliontals böcker med berättelser av alla de slag från i stort sett alla tider. Så många levnadsöden. Så mycket visdom och så mycket galenskap också, samlat på en och samma plats. Det skapar en, ibland, magisk atmosfär som man bara kan känna på bibliotek.

 Människan har alltid dokumenterat sina kulturer, traditioner och kunskaper på något vis. I skrift, bild, genom musik och sånger eller muntligt. Mycket av det materialet finns idag samlat på bibliotek runt om i världen. Och jag som tycker om att läsa är väldigt glad och tacksam över det. Visst är det fantastiskt! (Tyvärr har mycket gått förlorat också)

Ett par av de bibliotek som jag skulle vilja ha haft möjligheten att besöka är biblioteket i Efesos i Turkiet (ca 100-110 eKr) och biblioteket i Alexandria i Egypten (ca 300 fKr). Speciellt biblioteket i Alexandria som under antiken var det största biblioteket i dåvarande världen, och ett ledande lärdomscentrum i för tid.

Alla bibliotek har mycket religiös litteratur. Som gamla biblar med vacker skrift och underbara handmålade bilder. Det är fantastiskt att hålla i och titta i en sådan gammal bok tycker jag.

Bibel betyder böcker. Ordet kommer ursprungligen ifrån det grekiska ordet biblos; papyrusbast, det växtmaterial man skrev på. Man skrev också på pergament som är bearbetade djurhudar. Nu för tiden har vi papper och datorer. Människan är bra påhittig tycker jag

© Ingen återpublicering av material från denna blogg i någon form är tillåtet utan uttryckligt tillstånd av författaren

Jag tycker mycket om att läsa

Hos mig det ligger böcker överallt. Jag tycker det känns trevligt.
En liten stolsgäst är också alltid trevligt

Jag tycker mycket om att läsa. Jag läser Bibeln, kristen och judisk litteratur. Intressant är att läsa eskatologiska texter, böcker och olika tolkningar. Jag tycker också mycket om att läsa vetenskapliga verk. Naturvetenskapen är oerhört spännande. Men jag läser också gärna böcker där människor berättar om sina liv till vardags och fest. Ja, så någon deckare blir det ibland också.

Min lilla läs”hörna” är alltid fylld av böcker om vitt skilda ämnen. Och jag tänker ofta på vad nyfiken och vetgirig människan i grund och botten är. Det finns något i oss som driver oss att vilja lösa gåtan ”livet”. Det finns också något som driver oss att vilja berätta. Att dela våra tankar och vardagliga liv med andra. Varför är vi sådana?

Jag tror att vi från början var skapade att ha gemenskap med varandra. Att det fanns en tanke med kärlek, familj och vänskap. Att höra ihop med varandra och att kunns lita på sin nästa. Så tror jag att det var tänkt en gång när Gud skapade människan. Men det gick sönder den där ödesdigra dagen i lustgården…
Då känns det skönt att veta att det finns en väg tillbaka till Guds första tanke om människan. Jesus är vägen tillbaka. Han är sanningen som skulle lysa i världen för oss som längtar tillbaka till den lustgård som Gud kallade Eden. En gång i tiden funderade jag på hur man finner den vägen. Så fann jag vägbeskrivningen i Nya Testamentet i Bibeln, öppen för varenda människa att finna

© Ingen återpublicering av material från denna blogg i någon form är tillåtet utan uttryckligt tillstånd av författaren

Känner du dig också ensam ibland?

                
 En ensam lång väg.        

Ibland undrar jag vart jag är på väg. Undrar du också någon gång vart du är på väg? Vart ditt liv kommer sluta någonstans?
Ensamhet är en av vår tids sorgligaste gissel. Man behöver inte vara själv för att känna sig ensam. Man kan känna sig ensam också när man är mitt ibland människor. Men vi behöver varandra. Ingen kan egentligen leva sitt liv helt för sig själv.
Detta skrivet av en mycket kontroversiell individualist som jag. Men det är inte desto mindre sant för det. Jag behöver verkligen Gud, men också människor.

Jag kan ofta känna mig ensam. Då är det skönt att ha Gud. Det är skönt att kunna tala med Jesus Kristus och berätta hur man känner för honom. Ser jag honom? Nej, förutom en gång. Men jag känner att jag inte är ensam när jag ber
 
Känner du dig ensam ibland? Har du någon gång vänt dig till Jesus? Om inte vill jag varmt rekomendera det. Det behövs inga fina ord. Det finns inga regler. Det är faktiskt så enkelt som att bara säga; Jesus, här är jag, kom till mig.

© Ingen återpublicering av skrivet material från denna blogg i någon form är tillåtet utan uttryckligt tillstånd av författaren

Tänk att det finns så många underbara färger

Ser lite rörigt ut, men nyfärgat sommargarn ser ut så hos mig

Det är underbart att det finns så många fina färger och så härliga ullgarner. Själv älskar jag att sticka. Har hunnit med en hel del denna vackra vita och kalla vinter. Tröjor tar ett par veckor. Men vantar och sockor stickar jag på ett par kvällar.

Jag föredrar naturfärgade garner. Helst i jordfärger, färgade med alla möjliga saker från skog och mark. De naturliga färgerna är verkligen en fröjd för ögat
Lite lust, en korg full av garn och sen är det bara att sätta igång. Jag personligen stickar aldrig i konstmaterial. Naturmaterial känns mycket skönare.
Många gånger har jag med tacksamhet tänkt på våra får, lamm och getter som ger, inte bara mjölk, ost och kött, utan också så fin ull. Så fint ordnat allt är.

    

Ja ull går åt som smör här mellan varven. Och så här fint kan det bli

© Ingen återpublicering av material från denna blogg i någon form är tillåtet utan uttryckligt tillstånd av författaren