Är det hit som människobarnen kommer när livets vägar är till ända?

konst,hi

Är det hit alla människobarnen kommer när livets vägar är till ända?

Jag somnade en stund om kvällen. Drömde mig över midnattstimmans rand. Så steg jag åter upp och såg ut över människobarnens fönster. Överallt är de stora ljusen släckta. Människor slumrar och sover sött. Drömmer dom om hoppet, om stjärnan över Betlehem i natt? En del vet att ett budskap av tröst en gång sändes ut. Att ett löfte följe stjärnans gudomliga och himmelska strålar.
Men inte alla vet, att denna stjärna från himmelen sänd, ger frid och hopp i allas hus och hem. Herre, råder nu frid i alla människors boningar? Nej, du behöver inte svara. Jag vet svaret. Som ett sönderrivet stycke tyg är mänskligheten.

I natt gick jag åter ut för att vandra bland dina himlaljus. Jag gick långt, långt mycket längre än jag plägar. Jag gick bortom himmelens djupblå grund. Från stjärna till stjärna gick mina steg. Bort till platser jag där jag aldrig förr varit.
Herre, din himmel är så evig, så stor. Vart finns den yttersta gränsen? Nej, det kanske inte finnes någon gräns för himmelska ting. Ändå kom jag till en grind denna natt, en slags gräns på min vandring. Jag samlade allt mitt mod, öppnade grinden och steg in.

Jag såg att andra nattvandrare också gått långt och djupt denna natt. Fast åt ett annat håll. Vad sökte dom att finna? Sökte dom samma sak som jag? Att i ditt  himlaljus en kort sekund få låta själen glittra och glimma, i ditt hjärta. Få tröst.
Ja jag blir så trött ibland Herre. Så trött! Det blir väl så när man som jag vandrat i tusende år bland stjärnor och människobarns skiftande stigar. Hur djupt; hur länge skall nattvandraren gå? Var finnes dess slutliga mål? Herre du vet det!

Innanför gränsen, grinden, gick jag som över en blomstrande äng i skymningsljus. Jag såg att varje blomma var en lysande stjärna. Är det här som alla dina barn som vandrat livet ut har sitt hägn? Är det hit människobarnen går när livets vägar och stigar nått till ända? Har jag vandrat denna natt till universums yttersta port?  Ett andetag från din boning. Dit, där änglabarnen funnit sin frid och ro?
Det finns änglar överallt här omkring. Bärande livets ljusa låga, sjungande psalmer jag aldrig hört förut. Stjärnor tindrar med ett förunderligt ljus. 
Över alla nattens stjärnor lyste en som var större och starkare än de andra små. Är det stjärnan som strax väntas från ovan som skall lysa över människor och ge nytt liv till vår jord? Har jag funnit den gudomligt skinande och enda? Herre, har jag vandrat i himmelen denna natt?

Ja, jag tror att det var himmelen jag såg. När jag om natten företog mig en djup och av stigar lång vandring bland himmelens stjärnor. Tänk Herre om jag kunde gå med bud till de som gråter och sörjer. Till de som fyller sina timmar med mången tårar och sorgliga tankar. Då skulle jag gå och berätta att det var i himmelen jag vandrade denna natt. Ja jag skulle gå med bud om evigt liv i en gudomlig örtagård. Berätta att det finns en gudomlig boning för oss människor för att du Herre älskar oss.

MSW

Reg:
No republication of this material in any form is permitted without express permission of the author
Ingen återpublicering av material från denna blogg i någon form är tillåtet utan uttryckligt tillstånd av författaren

Annonser
Det här inlägget postades i Nattbrev. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s