Det viskades bland stjärnorna i natt

konst,natt5

Jag såg i fjärran nattvandrare gå ut i ditt ofattbart vackra universum vid midnattstimmen Herre. Jag såg hur dom kom från alla folk och länder. En del gick tysta med nedböjda huvuden. Andra såg ut som om dom samtalade med någon ej synlig gestalt. Jag hörde inte orden. Inte mer än som ett stilla sus i mitt inre.
Jag satt vid mitt nattfönster och följde vandrarna med blicken. Nej, denna natt gick jag ej själv ut.

Det viskades bland stjärnorna och jag såg hur dom blinkade till tecken åt varandra. Hur vill inte stjärnor lyfta vandrarens hjärta! Hur söker inte stjärneljus fylla mörka sinnen med sitt ljus! Ja Herre, jag vet att ljuset stjärnorna äger är kommet från din hand och ditt ord. Du är den som tänt alla himlaljus och gett liv åt allt outgrundligt i det eviga. Ljuset som fanns innan det ”varde ljus” vi känner så väl. Så måste det vara! Annars skulle även du ha funnits i mörkret innan allt blev till.
Herre, du är av evighet. Hos dig finns ingen början, inget slut. Det måste vara du som är ljuset.

Natten bär många hemligheter. Då när allt tystnat och känns stilla blottas människors själar. Dess längtan inför himmelens utsträckta hopp blir obarmhärtigt tydligt. Vad är väl guldets skenbara glans värt då, i nätter av trånad efter liv.
(…ett stycke ej publicerat här på grund av dess personliga innehåll…)

Nu ser jag nattvandrarna vända åter till sina jordiska boningar och nattläger. Gryningen nalkas. Ljuset lyser långsamt upp jordens land och hav. Fick dom svar på sina frågor denna natt Herre? Kanske några fick svar på någon fråga, andra inte. Kanske dom som blev svaren utan får svar en annan natt? Ja, jag vet att dom kommer att gå ut igen och vandra bland himmelens stjärnor. Sökande svaren och ljuset. Det kommer också jag göra Herre! Jag kommer åter gå ut i universum. Vandra på din förtrollande vackra stjärnhimmel. Vandra från stjärna till stjärna. Men denna natt stannade jag vid mitt nattfönster och vilade från alla mina frågor. Här i min fåtölj vid fönstret förnam jag ändå din närvaro. Jag vet att du sände nattligt sällskap från himmelen till mig. Herre jag tackar dig.
Morgonen kommer i hast med dagens glam. Himmelens stjärnor är nu släckta. Själv skall jag vila en stund innan jag går ut i det som är människans dag.

MSW

 
Ingen återpublicering av material från denna blogg i någon form är tillåtet utan uttryckligt tillstånd av författaren

Annonser
Det här inlägget postades i Nattbrev. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s