Ibland når jag tvivlets svartaste bråddjup

konst,chagall6
Marc Chagall

Så tunga mina steg känns understundom. Så sorgsen min väg verkar somliga dagar. Herre, när lyfter du min börda från mina axlar? Är vägen ännu lång till godhetens förbarmande hav?
Om nätterna går jag bland stjärnor, det vet du. Jag vandrar ut på vintergator för att söka den ro jag läst så mycket om. Men den flyktar, jäktar ofta bort när jag närmar mig. Det är som ron skyr mig för mitt vemodiga sinnes skull. Jo Herre, jag känner den ibland; ron, men ändå på avstånd då tankarna plågar mig med frågor.

Jag känner dig! Jag förnimmer din närvaro så träget. Känner att du är närvarande i min själs djupaste snår. Ändå grubblar jag över dig. Herre, jag räds mina innersta gömmors hemligheter. Jag brottas så med tankarna om att din evighet kanske endast finns inom mig själv, som i en dröm, flikad och söndrad av alla mina livsvägar. Grubblar över om du bara är en tanke, skapad av mina behov.
Ibland når jag tvivlets svartaste bråddjup. Jag blir skrämd av tanken på att allt kanske bara är en illusion. Att jag endast har en djup längtan efter gudomliga ting inom mig; därutöver, ingenting. Herre, hur djupt måste jag söka? Hur långt bort och hur länge måste jag vandra mellan vintergator och avlägsna galaxer i djupa tankar?

Nattvandrarna har varit fler än vanligt i år. Sen i höstas har jag sett hur nya själar vandrat ut bland stjärnorna i natten. Vad beror det på? Herre, är det ett tecken på att något fattas människorna? Skapar världen fattiga barn under ensliga nätter? Sökande det ljus som giver liv. Det ljus som funnits utanför all tid och alla rum. Herre, hjälp oss alla som söker att finna ditt ljus. Det är en så dunkel vandring när du är dold. Jag känner stigarna alltför väl. Dagen finns inte där! Som ett svart hål i universum suger den musten ur varje hoppfull tanke. Nätter då du känns långt borta.

Hemlig är din källas ursprung. Ett mysterium bundet i två ord; evighet och helighet. Förborgade är alla dina vägar för den som inte söker. Men jag söker dig även om jag i natt blev rädd att du skulle vara ett bländverk av en bön för länge sedan bedd. Frågorna finns kvar. Dom är så många. En del kan man inte säga högt. Andra är små men ändå stora.
Herre, är ljuset som möter gryningen förnämligare än det ljus som sakta förlorar sig i skymningen? Är Jacob dagen och Esau natten? Vem är du Gud?

MSW


Ingen återpublicering av skrivet material från denna blogg i någon form är tillåtet utan uttryckligt tillstånd av författaren

Annonser
Det här inlägget postades i Nattbrev. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s