Vid vägskälet mellan kväll och natt

konst,gryn

Nattens mörker smög tyst och stilla in i gryningens famn. Hon omslöt natten i sin ljusa mantel. Herre, hur vacker är inte gryningen när hon anländer. Hur ljuv är inte hennes varma händer av morgonljus och ömhet. Det är som hon breder ut sina vida vingar och rör vid allt så försiktigt där hon går fram. Natten somnar fridfullt, vilar tills skymningen åter kommer. Viskande; följ mig över himlarna och jordens rund till dagen åter gryr. Natten vaknar sakta och dagen vilar i dess skugga vid buskar, träd och husens knutar.

Ja så har du ordnat det Herre. Dagen och natten följs åt en stund var skymning och var gryning. Slår följe ett stycke varje sen dag och var tidig morgon. Vid vägskälet mellan tidig kväll och natt stannar dunklet och somnar i kvällsljusens spår. Och i alla mörka skuggor sover skymning och gryning djupt mellan den ljusa dagen och den mörka natten. Hur vackert har du inte ordnat det ljusa och det mörka? Hur välgörande är inte dagen och natten för allt som är till! Herre, vilken outgrundlig visdom du äger som så tar dig an din skapelse.
Ljuset och mörkret är dina verk. Men inte bara dag och natt. I olika tider får vi, dina människobarn, vandra fram i sorg och mörka nätter. Lidandets svåra port får vi alla gå igenom. Lång kan vår väntan kännas innan ditt gudaborna ljus åter strömmar från din boning. Ditt ljus som styrker allt som vacklar. Ditt gudomliga sken som stärker själars fästen med dina löften. Dina löften, vårt skydd och värn, en gudomlig kåpa från himmelen. Hur har inte hjärtans tacksamhet flödat när ditt hjärtas ljus lyst upp var sorglig själ? Hur har inte skuggor flyktat för ditt ljus skull?  Våra liv levda i dag och natt, i skymning och gryning.

Herre, hur många tårar av lättnad har inte runnit ned för trötta kinder? Hur många tack har inte viskats till dig? Ja, Herre, jag vet att dom är en oräknelig skara. Genom alla tider har tacksamma röster ekat. Ibland när jag vandrat över himlarna bland stjäror har jag hört ekot av deras lov och pris; ända från tidernas begynnelse.
Det är gott att höra.

Men sorger ekar också långt bortom allt. Kanske från ett annat universum. Det blev omtalat för mig en gång för länge sedan vilka dom är. Det är de som aldrig kommer ur sin skymning eller mörka nätter. En djup sömn på ett annat vis är vägen dom valde. En onaturlig slummer med skuggor utan gryningsljus. Herre finns det ej någon väg tillbaka?

MSW

Reg:
No republication of this material in any form is permitted without express permission of the author
Ingen återpublicering av material från denna blogg i någon form är tillåtet utan uttryckligt tillstånd av författaren

Annonser
Det här inlägget postades i Nattbrev. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s